Höst...

Det är höst nu... Det är verkligen höst nu...
Tycker inte att det var så länge sedan som vi fick reda på att vi äntligen skulle få flytta och vi ringde till mäklaren och allt satt igång! Nu sitter man här nästan ett halvår senare och allt är liksom över. Det här är mitt hem och här ska jag förhoppningsvis bo väldigt länge. Det är första gången jag känt så! Har alltid känt som att jag har varit på väg någonstans. När vi bodde i Peters etta visste man ju att man inte skulle bo där hela livet! Vi flyttade till en trea som jag aldrig trivdes i. Jag trivdes i Jugansbo med visste hela tiden att vi bara skulle bo där tills svärföräldrarna hittade något att flytta till. Nu är det alltså över, klart, done! Nu är jag hemma! Honey, I´m home!!!!! ;)

Jag vet inte var detta halvår har tagit vägen! Har gått väldigt fort iaf!

Nu är det som sagt var höst och det märkte jag i kväll när jag kom hem från Heby.
Skulle gå in genom pannrumsdörren på baksidan men den var låst och jag hade ingen nyckel med mig. Jag fick alltså gå runt huset till framsidan för att komma in. Utebelysningen lös både på fram och baksidan. Men inte den stora lampan på knuten. Det var verkligen kolsvart och jag hann tänka att nu blir det verkligen mörkt om kvällarna, sen älgade jag rätt in i en jävla skottkärra som stod lutad mot husväggen... Ha, ha... Det gjorde skitont och jag slog i smalbenet ordentligt!
Men det blev inte ens ett märke att visa Peter när jag väl kom in, så jag överlever nog... ;)

Nu ska jag sova! Tack och godnatt och ta det lugnt i mörkret! Akta er för skottkärror som dyker upp när man minst anar det... ;)