Hästtjej?!

Skulle inte tro det... ;)



Peter och jag tar hand om fem farliga, folkilskna, fragdatuggande odjur på kvällarna! Riktiga monster som gör allt för att sätta sina sylvassa huggtänder i halsen på dig om du kommer för nära! Jag gör det med livet som insats och jag är verkligen skiträdd när jag ska gå dit...

Nu är det naturligtvis min fantasi som skenar (!) iväg! Jag nästan önskar att de vore lite livsfarliga så att min likbleka uppsyn vore befogad! Men icke!
Peter har lovat att hästarna inte hoppar på en och biter en! De äter inte människor och har tydligen inte ens huggtänder! ;)

Men de är stora och jag känner de inte mer än att jag brukar mata dem med äpple när de går i hagen utanför mitt hus... Brukar "heja" på dem när jag går förbi hagen men blir lite skraj när de följer efter mig längs staketet när jag fortsätter gå... Får för mig att de ska hoppa över staketet när hagen "tar slut" och de inte kommer längre... :D Har varit med och tagit in de någon gång förut och det har väl gått bra... Tills en av dem börjar sparka på boxdörren! Då fryser blodet i mina ådror och jag vill bara rädda mig upp på höskullen!

Men men, det är lite mysigt också! När de har kommit in bakom lås och bom... Då klappar jag dom och så får de lite hö... ;)

Ikväll är det dags igen och då ska jag nog prova att ta in en själv! Tror jag...
Den minsta kanske...