Helg...

Kan man tänka för mycket?


Vilken konstig helg det har varit...

Det hinner hända mycket på bara några dagar...

Igår fick jag redan på att två människor inte finns mer. Vilket får en att tänka på livet i största allmänhet och än en gång konstatera att det är bra orättvist!
Känns som att saker och ting händer utan någon som helst mening och att ingenting är försvarbart eller ens förståligt...

Hur som helst får man en tankeställare och ens egna så kallade "problem" känns som bortblåsta och man skäms för sin pinsamt enkelspåriga egoism... Synd bara att så här sorgliga saker ska behöva hända innan man kommer på det...

Man tänker på anhöriga och närmsta familj och lider med dem. Men man får vara försiktig... Det har nämligen hänt en olycka i helgen, tur i oturen kommer nog det hela att sluta bra men det har rört till det lite här hemma... Vi hjälps åt och det kommer att gå bra men man önskar att man kunde göra mer för den stackare som kom hem ensam i söndags... Har aldrig haft någon riktig uppfattning om denna människa, förrens nu... Det är det jag menar med att man ska vara försiktig med att sätta sig in i en annan människas öde... För sin egen skull alltså... Fick verkligen panik när jag tänkte på hur det skulle kännas om samma sak hände min familj! Plus helgens olycka på det! Jag menar; hur mycket ska en människa behöva ta?! Någon måtta måste det finnas! Det måste finnas något slut på allt skit som händer! När ska allt bli bra?!

Det är liksom på tiden att det börjar hända lite roliga saker nu!
Eller iaf att allt löser sig till det bättre...