Farmor <3

Min fina, vackra, underbara brorsdotter Moa har skrivit ett fint inlägg om sin farmor i sin blogg. Hon fick mig samtidigt att börja gråta... Ibland känns det som att jag är mest ensam i hela världen, med min sorg. Men när jag läser sånt här får jag dåligt samvete... Det finns så många som saknar min mamma och det glömmer jag bort ibland. Både hennes vänner och hennes familj. Alla har olika minnen och olika orsaker att sakna henne. Men för mig var hon bara mamma och för Moa var hon bara farmor.




Farmor, om du bara visste hur mycket jag saknar dig! Det går inte att beskriva. Jag skulle göra vad som helst för att du ska komma tillbaka till oss. Jag vill bara krama om dig, pussa dig på kinden och säga att jag älskar dig. Jag kommer ihåg när jag och max jämt sov hos dig. Du gick upp 6 varje morgon medans jag och max låg och sov. När vi vaknade gick vi ner och där hade du ställt fram frukost. Vi åt jämt rostat bröd med sylt eller marmelad. Jag kommer ihåg att jag inte fick gå på din begravning för att mamma visste att jag inte skulle klara av det. Och hon hade nog rätt.. Första gången jag besökte din grav började jag gråta och mådde så jävla dåligt. Varför var det du som fick cancer? varför var det du som lämnade oss? kunde det inte bara varit någon annan? snälla, kom tillbaka! När du låg på sjukhuset snackade vi ofta i telefonen och när vi skulle åka och träffa dig blev jag överlycklig, men jag blev ändå så ledsen av att se dig. Den dagen jag fick reda på det, jag har aldrig mått så dåligt. Jag hade haft en jätte bra dag i skolan, sen när jag och max kom hem säger mamma att vi ska sätta oss vid köksbordet för att hon vill berätta en grej.. Så säger hon: farmor bor i himmelen nu. jag grät och grät och grät ..... jag pallade inte! jag mådde skit .. precis som nu när jag tänker på dig. Visst alla underbara minnen med dig är oslagbara. MEN JAG SAKNAR DIG SÅ HIMLA MYCKET. JAG VILL HA DIG HÄR!
jag kommer alltid älska dig farmor. / din moa.

Tack älskade vän, för att du skriver så fint! Är så oroligt stolt över dig! Så vuxen och mogen nu... Trodde jag aldrig efterom du kunde vara så dryg när du var liten! ;) Kommer ihåg när jag retade dig till tårar och mamma blev så arg för att jag var dum mot dig! Ha, ha! Din farmor var såååå stolt över dig och Max.
Älskar er! <3